Värdet av kolhydratbristande transferrin (CDT) som den mest direkta och exakta indikatorn på alkoholmissbruk har tydligt visats i den vetenskapliga litteraturen. Den CDT-analys som används av GIB Laboratories för att bedöma serumprover med avseende på betydande nivåer av alkoholmissbruk validerades med hjälp av 184 kliniskt definierade positiva och 203 kliniskt definierade negativa prover. Med hjälp av en definierad gräns för signifikans och en särskild testalgoritm har GIB Laboratories i denna studie fastställt att känsligheten för det kommersiella CDT-enzymimmunoassayet (CDT EIA) är 88 procent, att specificiteten är större än 99 procent och att reproducerbarheten inom och mellan körningar är mindre än sju procent, vilket är ungefär tre gånger mer exakt än de flesta bekräftande tester för CDT. Med tanke på den mycket låga förväntade frekvensen av verkliga fysiologiska orsaker till bristande specificitet (mindre än en procent), testets utmärkta specificitet (enligt GIB Laboratories erfarenhet) och de tekniska problem, tidsfördröjningar och kostnader som är förknippade med alla ”bekräftande” tekniker, kan det inte rekommenderas att CDT bekräftande test utförs, såvida inte ett enskilt laboratorium upplever en oacceptabel specificitet i sina screeningtester. Det verkar som om utförandet av ”bekräftande” CDT-testning när screeningtestets specificitet är så hög som denna studie har visat att den är, kan resultera i tre sannolikheter: 1) en ökning av antalet falskt negativa resultat, 2) få korrigeringar av det mycket lilla antalet falskt positiva resultat och 3) större kostnader och förseningar för laboratoriets kunder.