EXEGESIS:

KONTEXT:

David har hittills åtnjutit oöverträffade välsignelser och beskydd från Herren:

– På Herrens befallning smorde Samuel honom till kung medan David fortfarande var en pojke, långt innan David slutligen tog över tronen (1 Samuelsboken 16).

– Herren gav honom segern över Goliat (1 Samuelsboken 17) och skyddade honom mot Sauls svartsjuka raseri (1 Samuelsboken 18ff).

– David gifte sig med kungens dotter (1 Samuelsboken 18:17-29).

– Han räddade staden Keila (1 Samuelsboken 23).

– Efter Sauls och hans tre söners död smordes David till kung över Juda (2 Samuelsboken 2:1-7), och efter Sauls son Ish-boseths död blev David kung över Israel (2 Samuelsboken 4-5).

– David besegrade jebusiterna och tog deras stad Jerusalem till sin huvudstad (2 Samuelsboken 5:6-16).

– Han besegrade filistéerna och återförde förbundets ark till Jerusalem (2 Samuelsboken 5:17 – 6:19) och var framgångsrik i många andra strider (2 Samuelsboken 8-10).

Och när det gick bra för David, gick det också bra för Israel.

2 SAMUEL 11:1. David sände Joab, men David stannade i Jerusalem

1 Vid årets återkomst (hebreiska: has-sa-nah lit-su-bat), vid den tid då kungar drar ut, sände David Joab och hans tjänare med honom och hela Israel, och de förgjorde Ammons barn och belägrade Rabba. Men David stannade i Jerusalem.

”Det hände, vid årets återkomst (has-sa-nah lit-su-bat- vid årsskiftet), vid den tid då kungar går ut” (v. 1a). NRSV har tolkat has-sa-nah lit-su-bat som ”våren på året”. Detta är inte säkert, men det är logiskt. Under våren skulle bättre väder göra militära utflykter lättare, och sent på våren skulle armén få möjlighet att livnära sig genom att leta efter mat från mognande grödor.

”att David sände Joab och hans tjänare med honom och hela Israel” (v. 1b). Joab är Davids brorson, son till Davids syster Zeruja, (2 Samuelsboken 2:13; 1 Krönikeboken 2:13-16). Han är också Davids utomordentligt duktiga general.

”och de förgjorde Ammons barn” (v. 1c). I kapitel 10 läser vi om ammoniterna som allierar sig med araméerna mot Israel. Först ledde Joab Israel i det slaget (10:7ff), men när araméerna återbildade sina styrkor efter att ha förlorat det första slaget ledde David Israel mot araméerna och besegrade dem (10:15ff). ”Så att syrierna fruktade för att hjälpa Ammons barn längre” (10:19).

”och belägrade Rabba” (v. 1d). Rabba (dagens Amman, Jordanien) ligger öster om Jordanfloden – ungefär 72 km nordost om Jerusalem i kråkfågelvägen.

David kommer att besegra ammoniterna i Rabba på ett avgörande sätt i nästa kapitel (12:26-31; se även 1 Krönikeboken 20:1-3) – men vid denna tidpunkt förblir de en envis fiende.

”Men David stannade i Jerusalem” (v. 1e). Forskarna är oense om innebörden av detta. Vissa anser att kungen inte hade något att göra med att riskera sitt liv på slagfältet. Senare, när David är äldre, kommer hans soldater att säga: ”Du ska inte längre gå ut med oss i strid, så att du inte släcker Israels lampa.” (2 Samuelsboken 21:17).

Men andra pekar på den tidigare delen av denna vers som säger att detta är ”den tid då kungar går ut”. Att avsluta den versen med noteringen att David stannade i Jerusalem verkar antyda att han stannar hemma när han borde leda sina soldater i strid.

2 SAMUEL 11:2-5. Detta är HITTITEN URIAS hustru

2 Det hände på kvällen att David reste sig från sin säng och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker att se på. 3David sände ut och frågade efter kvinnan. En av dem sade: ”Är inte detta Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria?” 4David sände budbärare och hämtade henne, och hon kom in till honom och han låg med henne (ty hon var renad från sin orenhet), och hon återvände till sitt hus. 5Kvinnan blev havande, och hon sände bud till David och sade: ”Jag är havande.”

”På kvällen stod David upp från sin säng och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker att se på.” (v. 2). Husen på den tiden och platsen hade platta tak som utgjorde en förlängning av bostadsområdet när vädret tillät det. Folk sov ofta på sina tak när det var varmt väder, eftersom brisen där gjorde det bekvämare att sova än inne i det slutna huset. Även en sommardag kunde en soffa på taket vara ganska bekväm om ägaren hade något slags tak spänt över den.

Som kung skulle David ha byggt sitt palats på hög höjd, och hans palats skulle vara en högre konstruktion än de flesta. Från sitt tak skulle David ha en överlägsen utsikt över staden.

Hus tenderade också att byggas runt innergårdar. I avsaknad av inomhus sanitet skulle det mesta av badet ske inom dessa gårdars ramar. Gårdarna ger avskildhet från de omgivande gatorna, men inte från taket på en hög byggnad. Det finns ingen anledning att anta att Batseba badar på sin gård för att locka kung David till en otillåten förbindelse. Tonvikten i denna berättelse ligger på Davids skuld – inte på Batsebas.

Från sin takstol ser David att kvinnan som badar på gården nedanför är mycket vacker.

Vi bör notera att David inte har någon brist på utlopp för sin libido. Han är gift med Michal, Sauls dotter (1 Samuelsboken 18:27). Han har också gift sig med Abigail, Nabals änka, och Ahinoam från Jisreel (1 Samuelsboken 25:29-43). Maaka, dotter till kung Talmai av Gesur, har fött honom en son (2 Samuelsboken 3:3). Haggith och Eglah har också fött söner åt honom (3:4-5). Han har också tagit sig ytterligare bihustrur och fruar (5:13).

Det finns olika möjligheter att förklara att David lät sig frestas av åsynen av denna nakna kvinna:

– Låt oss inse fakta. De flesta män skulle frestas av åsynen av en naken kvinna – särskilt om den nakna kvinnan är vacker.

– Vissa män är mer libidinösa (lättare att väcka sexuellt) än andra. Davids många fruar och barn vittnar om hans starka libido. Han är fortfarande en relativt ung man – på höjden av sina fysiska krafter.

– En man som vaknar från en tupplur på eftermiddagen i en trevlig omgivning tenderar att må bra och kanske välkomnar sexuell uppmärksamhet mer än vid andra tidpunkter.

– Med de flesta av sina manliga vänner utplacerade på slagfältet, kan David finna sig själv med ledig tid över. Den gamla sågen säger: ”Idle hands are the Devil’s playground.”

– David är en man som är van vid att erövra – militärt och på annat sätt. En ny erövring kan verka särskilt spännande.

– Men framför allt har David glömt (åtminstone för tillfället) sin koppling till Herren. Han har inte frågat om Herren skulle välsigna ett förhållande med denna kvinna. I sin lust har han glömt sin orientering.

”David sände och frågade efter kvinnan. En sade: ’Är inte detta Batseba, dotter till Eliam, hustru till hettiten Uria?'”. (v. 3).

Senare i den här boken finns en förteckning över Davids stora krigare – de kallas helt enkelt de tre och de trettio. De tre är tre särskilt kända krigare som utkämpade spektakulära strider (23:8-17). De trettio är stora, men inte lika stora som de tre.

Bland de trettio finns Eliam, son till Giloniten Ahitofel, och hettiten Uria (23:34-39). Ahitofel nämns inte som en av de trettio (han finns med i den listan endast som far till Eliam), men han nämns någon annanstans som Davids rådgivare (15:12).

Ahitofel kommer att övergå till Absalom när Absalom försöker tillskansa sig Davids tron (16:15 – 17:4). Han kommer att råda Absalom att orena Davids hustrur, vilket Absalom kommer att göra (16:21). Dessutom kommer han att be Absalom om tolv tusen soldater så att han kan förfölja och döda David. Han har för avsikt att endast döda David, eftersom han vet att när David är borta kommer det att bli lätt för Absalom att få kontroll över nationen. Absalom kommer dock att misslyckas med att följa Ahitofels råd (17:1ff). När Absaloms uppror misslyckas kommer Ahitofel att hänga sig själv (17:23).

Men vid den tidpunkt då David begår äktenskapsbrott med Batseba står farfar (Ahitofel), far (Eliam) och svärson (Uria) David nära. Kanske är Davids mord på Uria orsaken till att Ahitofel senare övergår till Absalom.

”Uria hettiten” (v. 3b). En gång i tiden var hettiterna en stor makt i närheten av Anatolien (dagens Turkiet), men på Davids tid var de ett litet och utspritt folk.

Vi har ingen aning om hur Urias familj råkar befinna sig i Israel – än mindre hur de råkar stå kungen nära. Men som vi har noterat ovan är Urias farfar en av Davids betrodda rådgivare, och Urias far och Uria är båda stora krigare-medlemmar av Davids trettio. Vi vet också att namnet Uria betyder ”Mitt ljus är Jahve”, vilket tyder på att Urias far var en hängiven dyrkare av Jahve när Uria föddes. Denna familj har varit väl assimilerad i Israel och Israels religion under en längre tid.

”David sände budbärare och tog henne, och hon kom in till honom och han låg hos henne” (v. 4a). Det är mycket som lämnas osagt här. Hur kunde David vara säker på att en av hans budbärare inte skulle svika hans förtroende? De förstår utan tvekan faran, men vissa skulle riskera att förråda David – motiverade antingen av ambition eller av respekt för den judiska lagen. Äktenskapsbrott är förbjudet enligt Toran och straffet är döden (2 Mosebok 20:14; 3 Mosebok 18:20; 20:10; 5 Mosebok 5:18; 22:22).

Vi har ingen aning om vad som motiverade Batseba att gå till David. Kände hon att hon inte hade något val, eller var hon glad över att få en inbjudan från kungen? Kom hon motvilligt eller frivilligt? Vi har ingen aning. Om Batseba var mer central i berättelsen skulle berättaren ha inkluderat fler detaljer. Men detta är i första hand en berättelse om David – mannen efter Guds eget hjärta (1 Samuelsboken 13:14).

”ty hon var renad från sin orenhet” (v. 4b). Toran föreskriver att en kvinna ska vara oren i sju dagar efter sin menstruation, och ” den som rör vid henne ska vara oren ända till kvällen…Om någon man ligger hos henne och hennes månadsflöde är på honom, ska han vara oren i sju dagar, och varje säng där han ligger ska vara oren” (3 Mosebok 15:19, 24). David tycks bryta mot denna bestämmelse i lagen liksom mot förbudet mot äktenskapsbrott – även om denna överträdelse bleknar i jämförelse med den andra.

Den här anmärkningen kan dock ha lagts in som ett sätt att säga att Batseba befinner sig i den månadstid som följer på hennes menstruation då hon har störst sannolikhet att bli gravid.

”och hon återvände till sitt hus” (v. 4c). Fallet är avslutat! Tristessen avslutad! Dags för David att vända sin uppmärksamhet mot andra saker! Men fröna till förstörelse har såtts. Skörden kommer snart nog.

Vi har ingen aning om vad Batseba kände när hon återvände till sitt hus. Hon förstår säkert de faror som är involverade och måste förlora sömnen. Hon förstår säkert att hon har blivit utnyttjad. Är hon förbittrad? Vi vet inte.

” Kvinnan blev havande, och hon sände åstad och berättade det för David och sade: ’Jag är havande'” (v. 5). Det låter som om Batseba skickar bud via en budbärare. Fler och fler människor får reda på Davids synd och dess konsekvenser. Davids problem är att Uria har varit borta på slagfältet tillräckligt länge för att det ska stå klart för honom och alla andra att Batsebas barn inte är hans barn. Hennes äktenskapsbrott (och Davids) kommer snart att bli uppenbart.

Det kommer aldrig att bli samma sak för David igen. Hittills har allt han rört vid förvandlats till guld. Det kommer aldrig att bli sant igen.

2 SAMUEL 11:6-9. GÅ NED TILL DITT HUS

6David sände till Joab: ”Skicka hittiten Uria till mig”. Joab sände Uria till David. 7När Uria hade kommit till honom frågade David honom hur Joab hade det, hur det gick för folket och hur kriget gick. 8David sade till Uria: ”Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.” Uria gick ut ur kungens hus, och en gåva från kungen skickades efter honom. 9Men Uria sov vid dörren till kungens hus tillsammans med alla sin herres tjänare och gick inte ner till sitt hus.”

”David sände till Joab: ”Skicka hittiten Uria till mig. Joab sände Uria till David” (v. 6). David är en skicklig militär ledare – en sann krigare. Stora krigare reagerar snabbt och beslutsamt på förändrade omständigheter. De bedömer problem och genomför lösningar. Det är vad som händer här. Davids lösning är att ta Uria tillbaka till Jerusalem så att han kan ligga med Batseba. När han väl gör det kommer han att tro att han är far till Batsebas barn.

”När Uria hade kommit till honom frågade David honom hur Joab hade det, hur det gick för folket och hur kriget gick” (v. 7). När Uria anländer ber David honom om en bedömning av slagfältet. Vissa forskare tolkar detta som en småaktig begäran – en begäran om information som lätt skulle kunna erhållas av en löpare – något som inte är värdigt en framstående krigares tid (Bergen, 364). Det är dock inte ovanligt, även idag, att presidenter kallar tillbaka generaler från avlägsna länder för att ge en bedömning av situationen på slagfältet. Löpare kan föra med sig ett budskap från slagfältet, men kan inte besvara frågor med auktoritet.

”David sade till Uria: ’Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter'”. (v. 8a). Instruktionen om att tvätta fötterna kan ha att göra med vanlig gästfrihet. Vägarna är dammiga och de vanliga skorna är sandaler, så värdarna erbjuder rutinmässigt fottvätt som en artighet till gästerna. Förmodligen skulle en hustru välkomna sin soldatman hem med samma artighet.

Men ”tvätta fötterna” skulle kunna vara en eufemism för sexuell intimitet.

Oavsett innebörden av denna fras är det tydligt att David förväntar sig att Uria ska åka hem och ha sexuella relationer med sin hustru innan han återvänder till slagfältet. När han väl har gjort det kommer både han och resten av världen att anta att han är far till Batsebas barn.

”Uria gick ut ur kungens hus, och en gåva från kungen skickades efter honom” (v. 8b). David skickar en gåva som en artighet till sin återvändande krigare – något speciellt – kanske ett gott vin eller en guldring. Vart skickar David den? Förmodligen till Urias hem. Föreställ er Batsebas förvåning över att få denna gåva till sin man – men hennes man är ingenstans att finna.

”Men Uria sov vid dörren till kungens hus tillsammans med alla sin herres tjänare och gick inte ner till sitt hus” (v. 9). Uria väljer att sova med palatsets tjänare i stället för att gå hem.

2 SAMUEL 11:10-13. Uria gick inte ner till sitt hus

10När de berättade för David att Uria inte gick ner till sitt hus, sade David till Uria: ”Har du inte kommit från en resa? Varför gick du inte ner till ditt hus?” 11Uria sade till David: ”Arken, Israel och Juda bor i tält (hebreiska: suk-kot), och min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger på det öppna fältet. Skall jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Så sant du lever och så sant din själ lever, jag skall inte göra detta.” 12David sade till Uria: ”Stanna här även i dag, och i morgon skall jag låta dig gå.” Uria stannade alltså i Jerusalem den dagen och nästa dag. 13När David hade kallat honom till sig, åt han och drack inför honom, och han gjorde honom berusad. På kvällen gick han ut för att lägga sig på sin säng hos sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt hus.”

”När de hade berättat för David och sagt: ’Uria gick inte ner till sitt hus’, sade David till Uria: ’Har du inte kommit från en resa? Varför gick du inte ner till ditt hus?” (v. 10). Nästa morgon får David veta att hans plan har misslyckats. Uria har inte gått hem till sitt hem och har inte haft sexuell kontakt med Batseba.

Davids anmärkningar går längre än att ge Uria tillåtelse att gå hem och besöka sin hustru. Hans kommentarer låter mer som: ”Vad är det för fel på dig – trött blod?” eller ”Släpp ner håret lite! Slappna av! Du kommer att vara tillbaka på slagfältet snart nog. Njut medan du kan.”

”Uria sade till David: ’Arken, Israel och Juda bor i tält (suk-kot), och min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger på det öppna fältet. Skall jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Så sant du lever och så sant din själ lever, jag skall inte göra detta” (v. 11). Ordet suk-kot är ordet för bodar snarare än tält. Dess användning här har fått forskare att undra om detta kan vara hösten på året snarare än våren så att soldaterna firar lövhyddohögtiden. Med tanke på sammanhanget och bristen på annan bekräftande information verkar det dock osannolikt. Den tydliga innebörden av denna vers är att Uria inte kommer att tillåta sig själv att frossa i hemmets bekvämligheter medan hans medsoldater förvägras dessa bekvämligheter på fältet. Det är troligen författarens avsikt (se även 1 Samuelsboken 21:5).

Notera kontrasten mellan Davids förräderi och Urias höga hederskänsla. Uria, hettiten, sätter en hög etisk standard. David, israeliten, sänker sig lågt – och kommer snart att sänka sig ännu lägre.

”Då sade David till Uria: ’Stanna här även i dag, men i morgon ska jag skicka tillbaka dig. Så Uria stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag” (v. 12). David är inte van vid att ge upp lätt. Det är en av de saker som gör honom till en stor krigare och en stor kung. I den här situationen bestämmer han sig för att låta Uria stanna kvar i Jerusalem ytterligare en dag i hopp om att han kan övertala Uria att åka hem till Batseba.

”När David hade kallat honom till sig, åt och drack han inför honom, och han gjorde honom berusad. På kvällen gick han ut för att lägga sig på sin säng tillsammans med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt hus” (v. 13). Skrupellösa människor försöker ofta manipulera skrupelfria människor genom att göra dem berusade. Det är vad David gör här, i hopp om att Uria i sitt berusade tillstånd ska glömma sina skrupler och gå hem till Batseba. Uria är dock samvetsgrann vare sig han är berusad eller nykter. Davids plan misslyckas för andra gången. Det blir uppenbart att David inte kan övertala Uria att gå hem till Batseba. Han måste komma på ett annat sätt att dölja sin synd med Batseba.

2 SAMUEL 11:14-15. SÄND URIA till slagets främre del

14 Det hände på morgonen att David skrev ett brev till Joab och sände det genom Urias hand. 15Han skrev i brevet: ”Sänd Uria till den hetaste stridens front, och dra dig tillbaka från honom, så att han blir slagen och dör.”

”Det hände på morgonen att David skrev ett brev till Joab och sände det genom Urias hand” (v. 14). David låter Uria fungera som budbärare för att förmedla sin egen dödsdom till Joab. Förmodligen använder han sitt kungliga sigill för att försegla brevet och förhindra att Uria läser det. Med tanke på vad vi vet om Urias etik skulle dock inget sigill behövas.

”Han skrev i brevet och sade: ’Skicka Uria i främsta ledet i den hetaste striden, och dra dig tillbaka från honom, så att han kan bli slagen och dö'”. (v. 15). Davids instruktioner till Joab är enkla. Joab ska sätta Uria i stridens front, där faran är som störst, och sedan dra tillbaka allt stöd så att Uria kämpar ensam mot ammoniterna. Målet är att få ammoniterna att döda Uria.

Davids instruktioner återspeglar dock inte ett klart tänkande. Hans önskan att se Uria död har överväldigat hans förståelse för detaljer. Om Joab följer Davids anvisningar exakt kommer Uria att dö, men hans medsoldater kommer att se att han har blivit förrådd. Soldater som bevittnar ett sådant förräderi blir motvilliga krigare. Ett uppenbart förräderi av det slag som David har beordrat kan leda till att Davids armé splittras.

POSTSCRIPT:

Istället för att följa Davids instruktioner exakt improviserar Joab. Han skickar Uria att slåss nära stadens murar, där de ammonitiska soldaterna kommer att ha ett tydligt skjutfält från toppen av stadsmurarna. Uria och ett antal andra israelitiska soldater dödas. Joab skickar sedan ett meddelande till David och berättar om slaget. Han instruerar sin budbärare att om David säger: ”Varför gick du så nära staden för att slåss? Visste du inte att de skulle skjuta från muren?” ska budbäraren svara: ”Din tjänare hettiten Uria är också död” (11:20-21).

Budbäraren berättar nyheten för David och lägger till att Uria är död. David svarar: ”Så ska du säga till Joab: ’Låt dig inte misshagas av detta, för svärdet slukar såväl den ene som den andre. Gör din kamp starkare mot staden och störta den'”. (11:25). Krig är ett helvete. Soldater kommer att dö. Det kommer att uppstå oavsiktliga skador. Vi kan inte hjälpa det! Oroa dig inte för det.

Det är svaret från en kung som har kommit att värdera sitt eget liv högre än sina soldaters liv. Det är svaret från en god man som blivit ond.

Kapitlet avslutas med dessa ord: ”Men det som David hade gjort misshagade Jahve” (11:27b). En bokstavlig översättning av hebreiskan är: ”Men det som David hade gjort var ont i Herrens ögon”. Som ett resultat av detta kommer Herren att utöva denna dom mot David: ”Nu skall alltså svärdet aldrig lämna ditt hus, eftersom du har föraktat mig” (12:10).

Davids söner kommer att betala priset för hans synd. Svärdet kommer att sluka ”såväl den ena som den andra” inom hans egen familj. Batsebas barn kommer att dö (12:15b-23). Davids son Amnon kommer att våldta sin syster Tamar (13:1-22), och Absalom kommer att hämnas på Tamar genom att döda Amnon (13:23-38). Därefter kommer Absalom att göra uppror mot David och Joab kommer att döda honom (15:1-12; 18:1-18). Senare kommer Davids son Adonia att tävla om tronen, och Salomo kommer att låta döda honom (1 Kungaboken 1-2, särskilt 2:24-25).

KITATURERNA är hämtade från World English Bible (WEB), en offentligrättslig (ingen upphovsrätt) modern engelsk översättning av den heliga Bibeln. World English Bible bygger på American Standard Version (ASV) av Bibeln, Biblia Hebraica Stutgartensa Old Testament och Greek Majority Text New Testament. ASV, som också är offentlig på grund av att upphovsrätten har löpt ut, var en mycket bra översättning, men innehöll många ålderdomliga ord (hast, shineth, etc.), som WEB har uppdaterat.

BIBLIOGRAFI:

Anderson, A.A., Word Biblical Commentary: 2 Samuel, Vol. 11 (Dallas, Word Books, 1989)

Baldwin, Joyce G., Tyndale Old Testament Commentaries: 1 & 2 Samuel, Vol. 8 (Downers Grove, Illinois: Inter-Varsity Press, 1988)

Bergin, Robert D., The New American Commentary: 1, 2 Samuel, Vol. 7 (Broadman & Holman Publishers, 1996)

Birch, Bruce C., The New Interpreter’s Bible: Numbers- Samuel, Vol. II (Nashville: Abingdon Press, 1998)

Brueggemann, Walter, Interpretation Commentary: I and II Samuel (Louisville: John Knox Press, 1973)

Cartledge, Tony W., Smyth & Helwys Bible Commentary: 1 & 2 Samuel (Macon, Georgia: Smyth & Helwys, 2001)

Craddock, Fred B.; Hayes, John H.; Holladay, Carl R.; Tucker, Gene M., Preaching Through the Christian Year, B (Valley Forge: Trinity Press International, 1993)

Evans, Mary J., New International Biblical Commentary: 1 and 2 Samuel (Peabody, Massachusetts: Hendrickson Publishers, Inc., 2000)

Gehrke, Ralph David, Concordia Commentary: Louis: Concordia Publishing House, 1968)

Holbert, John C., i Van Harn, Roger (red.), The Lectionary Commentary: Theological Exegesis for Sunday’s Text. The First Readings: The Old Testament and Acts (Grand Rapids: William B. Eerdmans Publishing Co., 2001)

Newsome, James D., i Brueggemann, Walter; Cousar, Charles B.; Gaventa, Beverly R.; och Newsome, James D., Texts for Preaching: A Lectionary Commentary Based on the NRSV-Year B (Louisville: Westminster John Knox Press, 1993)

Peterson, Eugene H., Westminster Bible Companion: First and Second Samuel (Louisville: Westminster John Knox Press, 1999)